RE: [casi] Irak: Analys av religion, etniska grupper och tribalism ur konflikt-och demokratiperspektiv

["Bert Gedin" <gedinbert@DELETETHIShotmail.com>]

Hi Andreas,

Not many, on the List would have a working knowledge of Swedish. It might be
worth, as you seem to suggest, to have a kind of co-ordinated translation
set-up. However, and I feel this is very important, various foreign sources
should be encouraged to write in English, or translate into English,
wherever possible. They could be informed that when an article is submitted
to the List, it stands a greater chance of being read, and perhaps acted
upon, than if in e.g. Mandarin, Swahili or even Swedish.

Greetings,

Bert Gedin.


>From: "as-ilas" <as-ilas@gmx.de>
>To: "casi" <casi-discuss@lists.casi.org.uk>
>Subject: [casi] Irak: Analys av religion, etniska grupper och tribalism ur
>konflikt- och demokratiperspektiv
>Date: Wed, 3 Dec 2003 20:27:13 +0100
>
>Hi all,
>
>Latest Swedish study from Lund University entitled:
>
>"Irak: Analys av religion, etniska grupper och tribalism ur konflikt- och
>demokratiperspektiv"
>
>= "Iraq: Analysis of religion, ethnic groups and tribalism from a conflict
>and democracy perspective"
>
>From what I learned from this study, a better title for it would be "...
>from a perspective of conflict resolving and democracy building".
>
>But well, only my suggestion, I am responsible neither for the content nor
>its branding.
>
>On a general note:
>
>The text is of course in Swedish.
>
>Given the fact that so much relevant material is in languages other than
>English - Yes, there is life beyond English ! - I'd urgently suggest
>setting
>up sort of an information clearing/translating house.
>
>Its tasks:
>In all languages: Info research/mining - info analysis - info presentation.
>
>1 of the components of such a info clearinghouse then would be a network of
>professional or a least professionalising translators/editors.
>
>So WHAT ?
>
>Are you interested in this idea?
>
>I'd appreciate your feedback.
>
>Best
>
>Andreas
>
>-------------------------------
>Lunds universitet
>CTR
>Avdelningen för religionshistoriska ämnen
>Islamologi
>
>Irak: Analys av religion, etniska grupper och tribalism ur konflikt- och
>demokratiperspektiv
>
>Utförd på uppdrag av SIDA
>
>Lund 2003-10-24
>Jan Hjärpe
>Rickard Lagervall
>Leif Stenberg
>
>Irak: Religion, etnicitet och tribalism
>
>Den moderna irakiska staten konstruerades av Storbritannien år 1921 i och
>med installerandet
>av en kung av den hashimitiska familjen, Faysal. Statsbildningen bestod av
>tre tidigare
>
>2
>administrativa områden inom det osmanska riket: vilayet Mosul, vilayet
>Baghdad och vilayet
>Basra. Sammanfogandet av dessa, på flera sätt olika områden, fick till
>följd
>att landet allt
>sedan dess präglats av religiös, språklig, etnisk och tribal mångfald. Av
>betydelse är att dessa
>tillhörigheter inte sammanfaller, även om det finns grupper, som de
>mandeiska, yezidiska och
>judiska, där gränserna för religiös och etnisk tillhörighet närmast
>sammanfaller. Samtidigt ska
>betydelsen av religiös, etnisk och/eller tribal inte uppfattas som statisk.
>Vad en grupp eller
>individ väljer att betona i en identitetskonstruktion kan vara flytande.
>Genom det moderna
>Iraks historia finns flera exempel på hur allianser skapats genom att
>ibland
>betona en etnisk
>tillhörighet framför en tribal eller religiös och vice versa. Den
>historiska
>inledningen i
>föreliggande text avser inte att vara en heltäckande, utan vill lyfta fram
>avgörande händelser i
>
>Iraks nutidshistoria och relatera dessa till religion, etnicitet och
>tribalism.
>I norra Irak är en betydande del av befolkningen kurder, men där finns även
>turkspråkiga
>turkmener, och shebaker. Arabisk befolkning dominerar Baghdad-området och
>den södra
>delen av landet. Men det finns också perser, särskilt i de shi'itiska
>pilgrimsorterna. Ungefär 97
>procent av Iraks befolkning är muslimer. Ungefär 60%-65% av den irakiska
>befolkningen
>tillhör shi'a. En stor minoritet, 32%-37%, är sunni-muslimer. Av de
>resterande utgörs cirka
>3% av olika kristna riktningar och andra religioner.För att illustrera
>komplexiteten kan man
>också göra följande indelning: shi'itiska araber: 54 procent; sunnitiska
>araber: 24 procent;
>sunnitiska kurder 22 procent. Den shi'itiska majoriteten har varit
>förtryckt
>så väl under den tid
>som området tillhörde det osmanska riket som efter att den irakiska staten
>skapades.
>Komplexiteten ifråga om etnicitet och religionstillhörighet kan illustreras
>av att det såväl
>bland de vanligtvis sunnitiska kurderna som turkmenerna finns shi'itiska
>minoriteter. Och
>främst inom den sunnitiska, men även inom den shi'itiska, finns sufiordnar
>som utgör globala
>nätverk. Två exempel är ordnarna Qadiriyya och Naqshbandiyya. Qadiriyya har
>sitt centrum i
>Baghdad där ordensgrundaren 'Abd al-Qadir al-Jilani begravd, och vars grav
>besöks av
>pilgrimer från hela den muslimska världen. I den kurdiska Barzanifamiljen,
>som leder
>Kurdish Democratic Party (KDP), finns traditionellt shejker som tillhör
>Naqshbandiyya. En
>annan ledande kurdisk familj, Talabani vilken leder Popular Union of
>Kurdistan (PUK),
>tillhör Qadiriyya, som är en annan vanlig orden bland kurder. Ifråga om
>heliga platser är de
>viktigaste shi'itiska helgedomarna och pilgrimsmålen belägna i Irak.
>Dessutom har islams
>gyllene era, förknippad med det medeltida Baghdad, stort symbolvärde bland
>muslimer,
>speciellt i sunnitisk historieskrivning och retorik.
>
>Kopplad till etnisk och religiös tillhörighet är familjetillhörigheten, som
>utgör en avgörande
>social komponent i det irakiska samhället. Inom den shi'itiska befolkningen
>kan vi se hur man
>klan- eller familjevis gärna ansluter sig till en religiös ledare (en marja
>'). Det religiösa ledarskapet
>inom sh'ia tenderar att gå i arv. Familjer som al-Hakim, al-Khu'i, as-Sadr,
>as-Sijistani
>(Sistani) och at-Tabataba'i är exempel på denna tradition av i praktiken
>ärftligt religiöst
>ledarskap. Traditionellt har religionstillhörighet inte varit ett
>individuellt val utan grundat på
>familjetillhörighet. Det utgör också en integrerad del av familjerätten.
>Den
>religiösa grupptillhörigheten
>är alltså inte nödvändigtvis förbunden med religiös tro; den har en rad
>profana
>funktioner, sociala, ekonomiska, politiska, och juridiska.
>
>Familjetraditioner och strukturer baserade på stam- och klantillhörighet
>har
>alltså avgörande
>betydelse. Välkänt är att Saddam Husseins maktbas utgjordes av hans klan,
>Takriti-klanen. En
>stor del av statens institutioner har varit, officiellt eller inofficiellt,
>organiserat på basis av
>familjetillhörigheter. En sådan sådan klanstruktur är alltså i sin tur
>relaterad till religionstillhörigheter
>och etniciteter. Detta förhållande är giltigt också för den privata sektorn
>av
>samhället. Viktigt att understryka är att religiös, etnisk och
>familjemässig
>tillhörighet har varit
>
>3
>
>av stor betydelse även för sekulära krafter i det irakiska samhället. Ba
>'thpartiet leddes i början
>av 1950-talet av sekulära shi'a-muslimer och likaså har det irakiska
>kommunistpartiet
>dominerats av shi'iter. Dessa tillhörigheter är även centrala i
>vardagslivet. Att skaffa ett
>arbete, göra affärer, gifta sig, få en utbildning osv. är handlingar där
>konfessions-, etnicitietsoch
>familjetillhörighet kan spela en avgörande roll.
>
>Fram till år 1932 var Irak ett brittiskt mandat, därefter självständigt,
>men
>med nära relation till
>Storbritannien. Efter en militärkupp år 1958 utropades den irakiska
>republiken. Kuppen
>innebar en förskjutning av makt i det irakiska samhället, från en
>jordägarklass till en grupp av
>auktoritära och konspirerande militärer. Denna förskjutning sammanföll med
>att ett politiskt
>komplexare samhälle växte fram - ett samhälle som kontrolleras genom dess
>främsta
>maktmedel, armén. Kuppen 1958 anses emellertid ha skapat ett kreativt
>intellektuellt klimat
>bland konstnärer och författare, och den öppnade upp för diskussioner om
>Iraks framtid. Man
>kan möjligen tala om en irakisk identitet som var på väg. Dock stryptes
>dessa möjligheter till
>ett öppet debattklimat snabbt, och redan under tidigt 1960-tal var censur,
>arresteringar,
>indragningar av tidningar och tidskrifter, kontroll av politiska partier
>och
>en ökande aktivitet
>av säkerhetstjänsten det vanliga. Många inom opposition och bland
>intellektuella valde att gå i
>exil eller att verka inom hemliga organisationer. En del valde självcensur,
>medan andra föll in
>i det klientsystem som genomsyrade staten och som gav belöning för rätt
>åsikt. Det var under
>tidigt 1960-tal som Ba'thpartiet byggde upp sin verksamhet i lönndom. Genom
>infiltration i
>statsapparaten, fackföreningar, krig mot kommunister och skapandet av ett
>cellsystem hade
>Ba'th kring år 1962 åstadkommit ett välfungerande nätverk. Under tidigt
>1960-tal var den
>irakiska armén involverad i ett krig mot kurdiska grupper, bland annat var
>den kurdiske
>ledaren Barzani delaktig, och KDP förbjöds. Konflikten mellan kurdiska
>sammanslutningar
>och den irakiska republiken har pågått sedan republikens grundande. Men,
>med
>hänvisning till
>ovanstående diskussion om komplexiteten av relationer i det irakiska
>samhället, kan det vara
>värt att understryka att den irakiska regimen även varit allierad med vissa
>kurdiska grupper i
>strider mot andra kurder.
>
>Under 1963 genomfördes ett kuppförsök i vilket Ba'thpartiet var en av de
>krafter som
>utmanade makten. Dock visade det sig att Ba'th inte kunde enas i ett
>kritiskt skede av
>konflikten. Organisationen var för splittrad och lojalitetsbanden drog åt
>olika håll. Presidenten
>'Arif lyckades med hjälp av klientförhållanden mobilisera centrala delar av
>armén och återtog
>därmed kontroll av makten. Den irakiska armén kännetecknas av ständiga
>lojalitetskonflikter
>mellan officerare på grund av religiös, etnisk och/eller familjemässig
>tillhörighet. För varje
>irakisk ledare har dessa lojalitetsband varit realiteter som måste hanteras
>och utnyttjas i
>maktspelet.
>
>1964 rekonstruerades Ba'th; uppdraget gavs till Saddam Hussein som
>tillsammans med andra
>medlemmar av Takriti-klanen tog sig an uppdraget. Ledaren för partiet vid
>denna tid tillhörde
>samma klan som Hussein. Emellertid kom Ba'th att företa ett kuppförsök
>samma
>år, vilket
>ledde till att bland annat Saddam Hussein arresterades. Ba'ths aktiviteter
>minskade, men
>Hussein kom under fängelsevistelsen att bygga upp starka lojalitetsband med
>olika
>medfångar. Han frisläpptes 1966. Ba'thpartiets väg till makten öppnades
>genom en ny kupp år
>1968. Ett antal officerare på viktiga poster, bland annat inom det
>republikanska gardet,
>genomförde kuppen De viktiga posterna i den nya regimen gavs till de
>militära ledarnas
>protegéer. Ba'ths ledande medlemmar fick ett begränsat antal platser. Även
>det sunnitiska
>islamistiska Muslimska brödraskapet var representerat, och kurder
>tilldelades några platser i
>regimen. Ett missnöje inom Ba'thpartiets ledarskap fick till följd att
>ledningen för partiet
>direkt efter kuppen började manipulera, intrigera och utnyttja de
>lojalitetsband som kunde
>
>4
>
>aktualiseras, speciellt inom armén. Bara några veckor efter kuppen erövrade
>Ba'thpartiet
>makten.
>
>Den nya irakiska regimen som etablerades 1968 vilade knappast på någon
>ideologisk grund.
>Ba'thpartiet och arméofficerare var alla intimt kopplade till olika tribalt
>grundade nätverk,
>speciellt med familjer, klaner och stammar från den nordöstra delen av
>Irak.
>De styrande
>nätverken bestod av sunnitiska araber som såg sig som överlägsna shi'itiska
>araber och
>kurder. Under de kommande tio åren konsoliderade den irakiske presidenten
>Hasan al-Bakr
>och Saddam Hussein sin makt. De byggde den på framför allt
>familjerelationer
>samtidigt som
>man gynnade dem som slöt sig till de styrande. Man skapade
>beroendeförhållanden. De gjorde
>sig samtidigt av med sina olika motståndare, både bland politiska partier,
>inom Ba'th och
>inom armén. Kärnan i lojalitetsnätverket, som finansierades med statliga
>medel, utgjordes av
>stammen/klanen Al Bu Nasir som omfattade cirka 20 000 personer. Den politik
>som fördes
>gentemot oppositionsgrupper, speciellt kurder och shi'iter, utmärktes av
>ett
>flexibelt
>utnyttjande av systemet. Regimen var instabil och hotades av en försämrad
>relation till Iran
>och av oron i kurdiska områden. Krig utbröt i den kurdiska regionen under
>början av 1970-
>talet och år 1973 utsattes regimen för ett kuppförsök. Dock gick al-Bakr
>och
>Saddam Hussein
>stärkta ur konflikten och behöll sin makt över landet. Förhållandet till
>Iran försämrades på
>grund av konflikter rörande gränsdragningen mellan de båda länderna. Iran
>stödde kurdiska
>grupper och ett för regimen kostsamt krig mot kurder pågick under 1974.
>Överraskande slöts
>ett avtal om gränsdragningen mellan Irak och Iran under 1975 och Iran drog
>tillbaka sitt stöd
>till kurdiska fraktioner. Cirka 150 000 av Barzanis anhängare flydde över
>gränsen till Iran.
>Denna stärkta position gentemot kurderna gav regimen möjlighet att starta
>en
>folkomflyttning.
>
>Det beräknades att cirka 500 000 kurder flyttades söderut till arabiska och
>shi'itiska områden.
>Hela kurdiska kommuniteter flyttades även från gränsområdena till Turkiet
>och Irak till nya
>bostadsområden i utkanterna av större städer. Samtidigt uppmuntrades
>sunnitiska araber att
>flytta norrut. Dessa projekt följdes även av investeringar i infrastruktur
>i
>norr.
>
>Saddam Hussein stärkte följaktligen sin ställning i den irakiska ledningen
>från 1976 gentemot
>Hasan al-Bakr och från denna tidpunkt framstod han som Iraks starke man.
>Han
>kontrollerade
>säkerhetsapparaten, en stor del av offentlig administration och grenar inom
>armén. Denna
>maktposition i kombination med ett skickligt utnyttjande av lojalitetsband
>med takritfamiljer
>och löften om välgång i samband med stöd för hans sak var, tillsammans med
>ett aktivt arbete
>i syfte att skapa klientförhållanden inom officerskåren, grunden för hans
>starka position. Nu
>dubblerades antalet soldater i den del av armén som Hussein kontrollerade,
>och officerare
>förbjöds att delta i någon annan politisk aktivitet än den som organiseras
>av Ba'th. Brott mot
>denna lag var belagd med dödsstraff.
>
>Under åren 1976 och 1977 stärkte Saddam Hussein även sitt inflytande inom
>Ba
>'thpartiet och
>inom andra ledande organ som Revolutionsrådet. I dessa tillsattes personer
>som stod i ett
>klientförhållande till Saddam Hussein. Det var följaktligen inte en fråga
>om
>att skapa
>relationer enbart grundade på våld eller tvång. Saddam Hussein måste
>uppfylla sin del av
>klientförhållandet, främst genom att ekonomiskt belöna sina klienter.
>
>Under år 1977 slogs oroligheter inom shi'itiska grupper ner. Den rådande
>politiken var att
>shi'a skulle hållas utanför statens styrande organ. Efter oroligheterna
>straffades flera shi'amuslimer,
>men Saddam Hussein ansåg att straffen var för milda. Efter dessa händelser
>utvecklade Hussein en ny strategi i förhållande till shi'a, och till islam
>som helhet. Islam kom
>från denna tidpunkt att vara en tydligare och synligare del av statens
>retorik och politik. Ett
>mål från Husseins sida var även att bygga nya klientförhållanden med
>religiösa ledare. En
>
>5
>
>följd var att allt fler grupper i det irakiska samhället blev beroende av
>honom. Och från denna
>tidpunkt var Saddam Hussein den som kontrollerade Irak, men han tog inte
>formellt makten
>utan fortsatte att bygga upp ett system av klientförhållanden med olika
>grupper i landet. Under
>1978 ledde han med framgång flera kampanjer för att ta bort sina
>motståndare.
>
>År 1979 avgick Hasan al-Bakr som president och Saddam Hussein tog hans
>plats. Detta
>sammanföll med ökad oro i de kurdiska områdena, och i tiden sammanföll
>detta
>med den
>iranska revolutionen. Omvälvningarna i Iran uppmuntrade shi'itiska grupper
>i
>Irak att aktivt
>arbeta mot regimen (Ayatollah Khomeini, som sedan 1964 vistats i Najaf,
>tvingades lämna
>Irak år 1978 efter att shahen av Iran begärt detta).
>
>Revolutionen i Iran och det stora antalet flyktingar därifrån som fanns i
>Irak utgjorde
>följaktligen en grund för protester mot irakiskt förtryck av shi'iter. En
>av
>de ledande
>kritikerna var den shi'itiska marjan Ayatollah Sayyid Muhammad Baqir
>as-Sadr. Han
>placerades under 1979 i husarrest samtidigt som shi'a-muslimer
>demonstrerade
>mot
>regeringen i de städer som har shiitiska helgedomar av betydelse, som
>Najaf,
>Karbala och
>Kufa, men även i shi'itiska förorter till större städer (bostadsområden i
>städer är ofta religiöst,
>etniskt eller tribalt "markerade"). I syfte att stävja potentialen i de shi
>'itiska protesterna
>arresterades ungefär 5 000 personer, och bland dem fanns shi'itiska
>religiöst lärde, men även
>en del sunnitiska lärde. Många avrättades medan andra utvisades ur landet.
>Under tiden spreds
>över hela Irak, bland såväl sunni som shi'a, kassetter med inspelningar av
>as-Sadrs
>predikningar, som riktade sig mot statens förtryck. Inför den kris som
>Saddam Husseins makt
>stod inför genomfördes även arresteringar av mer än 60 ledande medlemmar av
>regimen.
>Många av dessa dömdes till döden, anklagade för att ha konspirerat mot
>makten (å Syriens
>vägnar!).
>
>Under år 1980 lyckades Saddam Hussein genom omorganisering av Ba'th och
>utökade klientförhållanden
>stärka sin makt. En rigid byråkrati växte. Makten blev alltmer förknippad
>med en
>mindre grupp kring Saddam Hussein. Staten fungerade följaktligen som ett
>högst personligt
>instrument för en elit som i sin tur styrde en svårgenomtränglig byråkrati
>kontrollerad genom
>olika former av klientskap. En följd blev att upprätthållandet av makten
>knöts till de
>lojalitetsband som Saddam Hussein kunde uppbringa inom elitgruppen.
>Avgörande blev om
>Hussein var kapabel att ge de ledande de priviligier de krävde. Lydnad mot
>makten
>propagerades även med hjälp av mytologiska kopplingar mellan en irakisk
>identitet, Saddam
>Hussein personligen och de gamla Mesopotamiska rikena, och med de
>abbasididiska
>kalifernas styre under medeltiden. Ingen distinktion gjordes i förhållande
>till Mesopotamien
>som en för-islamiskt högkultur, utan dess invånare framställdes som en
>sorts
>proto-araber.
>Detta kan ses som en del av den väl utvecklade personkulten av Saddam
>Hussein. Nationella
>institutioner skapades för att underhålla myten om denna specifika irakiska
>identitet. Ett mål
>var att skapa ett slags större klientförhållande, nämligen mellan Irak som
>stat, och den
>irakiska befolkningen, och Saddam Husseins person, där medborgarna blev
>beroende av
>honom. Målet var även att underminera andra former av klientskap,
>lojaliteter och ledarskap i
>landet. Motstånd mot denna process kom främst från kurdiska och shi'itiska
>intressen. Olika
>shi'itiska underjordiska islamistiska grupper fortsatte utföra attentat,
>och
>man gjorde ett
>försök att mörda den vice premiärministern Tariq Aziz. Vedergällningen från
>den irakiska
>ledningen blev hård, och bland annat fördes Ayatollah Muhammad Baqir
>as-Sadr
>och hans
>syster Bint al-Huda, även hon en känd religiöst lärd, från Najaf till
>Baghdad där de avrättades.
>En högt uppsatt shi'itisk ledare avrättades och det visade på med vilken
>beslutsamhet Saddam
>Hussein försökte få shi'a-ledare till lydnad. Dessutom tvingades cirka 40
>000 av vad som
>
>6
>
>beskrevs som iranska shi'iter att lämna landet, och flera andra religiösa
>ledare inom shi'a
>sattes i husarrest.
>
>Under 1980 startade kriget mellan Irak och Iran. Två sidor av kriget som är
>av betydelse för
>vår genomgång här är att en stor del av den irakiska armén bestod av shi
>'itiska soldater. Det
>blev alltså viktigt för den irakiska ledningen att göra en åtskillnad
>mellan
>en arabisk shi'itsk
>identitet och iransk/persisk shi'a. Det shi'itiska ledarskapet i Irak stod
>under hård kontroll.
>De kurdiska grupperna hade under slutet av 1970-talet ägnat stor kraft åt
>att strida mot
>varandra. Dessa konflikter underblåstes av den irakiska ledningen genom
>allianser och löften
>om ökad autonomi. Under krigets gång, och speciellt efter att den inledande
>irakiska
>krigslyckan vänt, genomförde Saddam Hussein omstruktureringar i
>ledarskapet.
>Efter 1982
>bestod makteliten av hans närmaste ifråga om familj- och klantillhörighet,
>samt de protegéer
>som stod honom allra närmast. Nu ändrades även ledningen inom olika organ,
>och om det kan
>påstås att Ba'thpartiet någonsin varit en bärare av ideologi (i form av
>arabism och socialism),
>så blev det ideologiska nu närmast betydelselös. Istället blev Ba'ths
>ideologi det som Saddam
>Hussein ville, och han gavs titeln qa'id al-durura, "Den nödvändige
>ledaren"
>. En följd av
>motgångarna i kriget under mitten av 1980-talet var att Saddam Hussein grep
>ett än hårdare
>tag om armén och besatte centrala poster med personer ur sin egen och andra
>pålitiliga klaner.
>En ytterligare aspekt var att dödläget i kriget fick till följd att den
>irakiska regimen återigen
>kunde rikta sin uppmärksamhet mot kurder och shi'a-muslimer. Kurder hade
>sett kriget mot
>Iran som en möjlighet, och de hade stöd från Iran. KDP och PUK, som tidvis
>samarbetat men
>även bekämpat varandra, blev utsatta för Saddam Husseins maktapparat.
>Husseins kusin 'Ali
>Hasan al-Majid tillsattes som ansvarig för de norra områdena och kom att
>inleda en
>hänsynslös offensiv. 1987 kunde användningen av kemiska vapen mot kurder
>först
>dokumenteras. I mars 1988 mördades cirka 4000 personer i byn Halabja. Till
>saken hör att
>KDP samarbetat och stött den iranska sidan, medan deras motståndare PUK
>därmed närmat
>sig Saddam Husseins regim och under en period förhandlade om autonomi med
>den irakiska
>regimen. Offensiven ledde till att i augusti 1988 både PUK och KDP var nära
>nog krossade,
>och kurder tvingades fly över gränsen till Turkiet. Ungefär 80% av byarna i
>de tre tidigare
>autonoma kurdiska områdena var tillintetgjorda. Avrättningar av kurdiska
>fångar fortsatte,
>men senare, i september 1988, utlystes allmän amnesti. De som accepterade
>att hamna i ett
>klientförhållande till Saddam Hussein accepterades. Den brutala offensiven
>mot kurderna
>visade för övriga irakier att för dem som inte slöt upp på Saddam Husseins
>sida fanns bara ett
>öde.
>
>Efter kriget uppmärksammade Hussein möjligheten att det irakiska
>officerskollektivet skulle
>kunna utgöra ett hot mot makten. Armén hade efter kriget växt, vilket
>medfört att officerskåren
>blivit en allt heterogenare skara. Genom att favorisera vissa, mörda andra
>eller att
>placera dem i husarrest försökte Hussein underminera officerarnas möjlighet
>att kollektivt
>agera som en maktfaktor i samhället. Ett mål var även att genom dessa
>handlingar bryta de
>band som skapats under kriget mellan officerare. Aktionerna riktades även
>mot officerare som
>genom äktenskap stod nära Saddam Hussein. Tidigt 1989 upptäcks planer på
>att
>avsätta
>Hussein, det vill säga att ersätta honom med någon av de andra inom den
>styrande eliten.
>Avslöjandet av dessa planer sammanföll med strider inom det ledande skiktet
>av takritiska
>klanmedlemmar och tros ha föranlett att försvarsministern 'Adnan Khayrallah
>Tulfa
>mördades. Svagheten i systemet, och Husseins misstänksamhet mot sina
>närmaste, medförde
>att hans tre halvbröder avsattes och ersattes av medlemmar av hans egen
>sub-klan al-majid.
>
>7
>
>I augusti 1990 ockuperades Kuwait. Krigshandlingen understöddes med en
>arsenal av referenser
>till irakisk nationalism, tankar om att upprätta det irakiska folkets
>rättigheter och
>retorik om arabisk enhet, och om uppror mot "kungar och furstar", så som
>Profetens dotterson
>Husayn hade gjort.
>
>Förhållandet mellan shi'iter och sunniter
>
>Den irakiska konstitutionen från 1924 gjorde ingen distinktion mellan
>sunniter och shi'iter.
>Emellertid betraktades då endast irakier som redan hade osmanskt
>medborgarskap, eller vars
>föräldrar eller farföräldrar hade haft det som irakiska medborgare. Andra
>måste ansöka om
>medborgarskap och bevisa sin irakiska nationalitet. Eftersom majoriteten av
>Iraks shi'iter
>saknade osmanskt medborgarskap innebar detta en diskriminering. Ett stort
>antal shi'iter fick
>därför en lägre status som "irakier av iransk börd", även om deras koppling
>till Iran låg flera
>generationer tillbaka, eller inte fanns överhuvudtaget. De shi'itiska
>religiösa ledarna har alltid
>rört sig över gränsen mellan Iran och Irak. (Av de fyra högsta shi'itiska
>ledarna i Najaf (och
>därmed i Irak) är två iranier medan två av den iranska regimens främsta
>företrädare är irakier.)
>Den iranska regimens inflytande på Iraks shi'iter ska inte överdrivas. Den
>politiska ledningen
>i Teheran är inte utan vidare att identifiera med det religiösa ledarskapet
>i religiösa centra i
>Iran (Qum) eller i Irak (Karbala, Najaf, etc.). De irakiska shi'iterna lär
>inte heller ha blivit mer
>lojala gentemot den iranska regimen efter att reformisterna runt Khatami
>har
>infört en hårdare
>invandringspolitik i syfte att reservera arbetstillfällena åt iranier.
>Khatami har betonat iransk
>nationalism framför shi'itisk solidaritet med de irakiska invandrarna, som
>tidigare kunnat
>arbeta (halvillegalt) i Iran. Känsligt är också att regimen i Teheran
>försökt hindra
>pilgrimsresorna till de shiitiska helgedomarna i Irak efter den amerikanska
>ockupationen.
>
>Inom shi'a finns den institution som kallas marja' at-taqlid, vilket
>ordagrant kan översättas
>med "efterföljnandets källa". En marja' är den högsta graden av religiös
>auktoritet, vars
>tolkning av religionen tänks följas av de troende. Marja'-institutionen
>liknas ibland med en
>"Vatikan", men det är viktigt att påpeka att det inte finns något formellt
>kollegium som kan
>välja en ny marja'. En religiöst lärd får status som marja' när det finns
>konsensus hos en
>tillräckligt stor del av den religiösa eliten om att denne man är den
>främste bland likar. Endast
>de främsta och äldsta ayatollaherna kan normalt få status som marja'. Den
>vanlige shi'iten
>anses skyldig att följa en marja' men han är samtidigt fri att välja
>vilken.
>I praktiken följer
>valet familjetillhörigheten. Idag räknar man fyra marja'er i irakiska
>Najaf:
>'Ali Sistani, Ishaq
>Fayyad, Bashir an-Najafi och Muhammad Said al-Tabataba'i al-Hakim. Av dessa
>betraktas
>Sistani som den främste bland likar. Denna parallella maktinstitution har
>alltid varit ett
>problem såväl för de sunnitiska härskarna i Irak som för de shi'itiska i
>det
>förrevolutionära
>Iran. Den shi'itiska traditionen har i grunden alltid betraktat de sekulära
>makthavarna som
>orättmätiga, i synnerhet de sunnitiska härskarna i Irak.
>
>Religion och politik: Shi'itiskt förhållande till politisk aktivism
>
>Den största skillnaden mellan sunnitisk och shi'itisk islamism kan sägas
>vara lekmännens roll.
>Inom sunnitisk islamism har dessa spelat en tongivande roll och utmanat den
>traditionella
>religiösa eliten ('ulama'). Flera av ledarna har varit ingenjörer,
>advokater, lärare eller läkare.
>Inom shi'itisk islamism har de traditionella religiösa auktoriteterna
>behållit sin roll. Det visar
>bland annat doktrinen om wilayat al-faqih, "Den religiöse expertens styre",
>som utarbetades
>av ayatollah Khomeini under hans tid i exil i irakiska Najaf, och som
>anammades av (den
>senare under Saddam på 80-talet avrättade) ayatollah Muhammad Baqir as-Sadr
>i Karbala.
>Majoriteten av de högsta shi'itiska auktoriteterna i både Iran och Irak
>förhöll sig skeptiska till
>
>8
>
>denna doktrin. De politiska aktivister som tog den politiska ledningen i
>Iran tillhörde, bortsett
>från Khomeini själv, till största delen en yngre generation och en
>mellannivå av den shi'itiska
>hierarkin. De högsta auktoriteterna stod över politiken. När Khamenei
>fördes
>fram som
>Khomeinis efterträdare som wali al-faqih krävdes en viss uppluckring i
>meritkraven, eftersom
>han hade ägnat mer tid åt politik än åt teologi. Hans status som alla
>troendes ledare är därför
>långt ifrån oomtvistad. De flesta irakiska shi'iter lär betrakta
>storayatollah Ali Sistani i
>irakiska Najaf som sin marja'. Han har beskrivits som kvietist och moderat.
>Det betyder inte
>att han förespråkar en sekulär demokratisk stat. Han menar att Irak bör
>styras enlig shari'a och
>att hans egna fatwas ska fungera som vägledning, men att regeringen bör
>bestå av lekmän.
>Hans mest uppmärksammade motpol just nu är den ovan nämnde Muqtada as-Sadr.
>Denne
>man, som i media brukar få epitetet "den unge", trädde fram i mars/april
>2003. Han har inte
>fullbordat sina religiösa studier men kompenserar sitt bristfälliga
>religiösa kapital med sin
>familjetillhörighet och sin politiska aktivism. Hans far var Muhammad Sadiq
>as-Sadr, en
>marja' som ursprungligen lanserades av Saddam Hussein, men sedan inte alls
>gick i dennes
>ledband. 1999 förbjöd han i en fatwa alla muslimer att vara medlemmar i Ba
>'th-partiet, och
>led martyrdöden tillsammans med två söner. Den kvarvarande sonen as-Sadrs
>milis, mahdiarmén,
>har anklagats för flera attentat mot andra shi'iter (men även sunnitiska
>islamister och
>Ba'thister har pekats ut). Sommaren 2003 började en maktkamp mellan
>Sistanis
>och as-Sadrs
>anhängare om kontrollen över en av shiismens allra heligaste platser:
>moskén
>över Profetens
>dotterson Husayns grav i Karbala, där han dog martyrdöden 680. I oktober
>gick kampen över i
>väpnade stridigheter med en handfull döda som följd. Här stöds nu
>grupperingarna kring Ali
>Sistani av den amerikanska administrationen och militären mot Sadr-gruppens
>försök att ta
>makten. Den 10 oktober, på årsdagen av den siste imamens födelsedag,
>utropade as-Sadr i sin
>fredagspredikan i Najaf en parallell regering som han menade representerade
>det irakiska
>folket, till skillnad från det styrande rådet som tillsats av USA. As-Sadrs
>anhängare har
>uppskattats till två miljoner. Detta inbegriper då både militanta
>aktivister
>och passiva
>sympatisörer. Det var i den andra viktiga pilgrimsorten, Najaf, som
>ayatollah Muhammad al-
>Baqir al-Hakim, son till en tidigare marja', dödades i september. Han var
>också aktivist och
>ledare för den av Iran (och i viss mån USA) stödda Supreme Council of
>Islamic Revolution in
>Iraq (SCIRI). Till skillnad från as-Sadr hade han fått en framträdande
>plats
>i Iraks styrande
>råd och hade därför anslagit en mer moderat ton.
>
>I Kurdistan har det uppstått stridigheter mellan sunnitiska kurder och shi
>'itiska turkmener
>(majoriteten av turkmener är sunniter). De shi'itiska turkmenerna får stöd
>från Turkiet,
>eftersom de är turkmener. Men de får också stöd från as-Sadr, eftersom de
>är
>shi'iter. As-Sadr
>passade på att anklaga kurderna för etnisk rensning. Denna turkmenska
>spillra betraktas som
>ghulat, det vill säga de tillhör någon av de folkliga sufiska riktningar
>som
>finns kvar i norr
>(ahl-i Haqq, aleviter, yazider), och tillhör således grupper som periodvis
>förföljs i Turkiet
>(som nu regeras av ett sunni-islamistiskt parti) och av tolv-shi'iter
>(imamiter), vilka betraktar
>dem som heterodoxa.
>
>Det har sedan länge funnits strömningar inom den shi'itiska
>befolkningsgruppen som velat
>detronisera det religiösa ledarskapet. 1940-1960-talen kanaliserades detta
>inom det irakiska
>kommunistpartiet. Under 1990-talet har det uppstått en "liberal" tendens,
>som bland annat
>representeras av affärsmännen Ahmed Chalabi och Layth Kubba. På grund av
>det
>shi'itiska
>ledarskapets roll är det i ett sekulärt system som shi'itiska lekmän kan se
>fram emot ett
>konkret politiskt inflytande. De flesta företrädare för sekulära tendenser
>har de senaste
>decennierna befunnit sig i exil, men försöker nu bygga upp en maktbas i
>Irak
>före de val som
>ska hållas någon gång i framtiden.
>
>9
>
>Det finns även en rad sunni-islamistiska grupper av olika schatteringar.
>Hizb al-islami tillhör
>en riktning av Muslimska brödraskapet, som är fientlig mot Saudiarabien och
>orienterad mot
>Sudan. De är allierade med det shi'a-islamistiska Da'wa-partiet, och är mot
>den amerikanska
>närvaron. Kutla islamiyya, "islamiska alliansen", är ett prosaudiskt parti
>med säte i Riyadh
>och även det anti-amerikanskt. Den sunni-islamistiska rörelsen är dock
>förmodligen ganska
>svag. Eftersom sunnitiska araber bara utgör en fjärdedel av Iraks
>befolkning
>förefaller de
>flesta i den gruppen föredra något slag av sekulär lösning. Sunnitiska
>islamister kallas ofta av
>motståndarna för "wahhabiter", vilket innebär en implicit anklagelse att de
>skulle vara
>femtekolonnare i saudisk tjänst. I norr finns kurdiska sunni-islamister.
>Ansar al-islam
>anklagas av USA för att ha kopplingar till al-Qaida.
>
>Potentiella konflikter
>
>Den ovan nämnde karismatiske ledaren Muqtada as-Sadr har sin främsta
>maktbas
>bland unga
>fattiga shi'itiska män i söder, och i östra Bagdad, en stadsdel som bytt
>namn från Madina
>Saddam till Madina as-Sadr, "Sadr-staden". Stadsdelen har två miljoner
>invånare och den
>unge as-Sadr har delat upp den i distrikt med ungefär 200 000 invånare i
>varje. Varje distrikt
>styrs av en ung religiös student. Sadristerna förser befolkningen med ett
>minimum av välfärd.
>De upprätthåller lag och ordning och bevakar sjukhusen. De har även stängt
>musikaffärer,
>infört separation mellan könen till och med på barnhem, och tvingar kvinnor
>att bära slöja.
>Eftersom det juridiska systemet har brutit samman har de även upprättat
>domstolar. As-Sadr
>utropade, som ovan nämnts, nyligen en parallell regering vid sidan om Iraks
>styrande råd.
>Denna strategi att fylla tomrummen i staten är en klassisk islamistisk
>politik, som vi tidigare
>har kunnat se i Egypten och Algeriet under de senaste decennierna.
>
>SCIRIs väpnade gren al-Badr-brigaderna har åtagit sig att upprätthålla
>ordningen i Najaf och
>Karbala. Efter mordet på Ayatollah Muhammad Baqir al-Hakim 29 augusti 2003
>har de
>shi'itiska ledarnas förtroende för de amerikanska truppernas förmåga att
>garantera säkerhet
>sjunkit i botten. Al-Hakims bror Abd al-Aziz al-Hakim var ledare för
>Badr-brigaderna och
>krävde nu att dessa skulle patrullera Karbala. - Saddam Hussein byggde ett
>stort antal
>sunnitiska moskéer på shi'itiskt område, samtidigt som shi'itiska 'ulama'
>förbjöds att predika.
>Sadristerna har nu ockuperat ett antal av dessa sunnitiska moskéer. Under
>Saddam Husseins
>regim flydde eller deporterades ett stort antal shi'iter och deras egendom
>konfiskerades och
>såldes till sunniter. När dessa flyktingar återvänt och velat återta sin
>egendom har det uppstått
>konflikter. En liknande situation finns i norr, där kurder som flytt eller
>deporterats återvänder
>och kräver tillbaka sin konfiskerade egendom som köpts av ditflyttade
>araber. De flesta
>religiösa ledare förefaller att anstränga sig för att undvika religiösa
>motsättningar. De fyra
>marjaerna i Najaf har i en gemensam fatwa förbjudit shi'iter att ockupera
>sunnitiska moskéer.
>I en annan fatwa förklarade emellertid storayatollah Sistani att egendom
>som
>orättmätigt
>konfiskerats av Saddam Husseins regim tillhör de ursprungliga ägarna. När
>det sunnitiska
>Iraks Islamiska Parti i september uppmanade sunniter och shi'iter att be
>tillsammans i Bagdad
>största moskéer, hörsammades detta av tusentals människor. I september
>rapporterades om att
>ett shi'itiskt seminarium i Hilla har börjat undervisa i
>världsreligionerna,
>inklusive Talmud
>och Nya Testamentet. Man får komma ihåg att de religiösa traditionerna inte
>är konstanter;
>här sker hela tiden förändringar, ibland ganska snabba sådana.
>
>Tribala strukturer och politik
>
>Statskuppen 1958 följdes av ett antal kupper och kuppförsök. När Hassan
>al-Bakr och
>Saddam Hussein tagit makten 1968 försökte de bryta denna kedja och gav Ba
>'th-partiet
>
>10
>kontrollen över armén. Armén moderniserades och utökades, samtidigt som
>officerare som
>vägrade bli medlemmar i Ba'th-partiet, eller som utgjorde potentiella
>rivaler, rensades ut.
>Samtidigt fick Saddams klan kontroll över partiet. Takriti-klanen
>monopoliserade under 1970-
>talet alla underrättelseorgan både inom armén och inom Ba'th. Stam- och
>familjeband ersatte
>militära meriter och civila befordrades direkt till höga officerare. För
>att
>dölja detta
>klansystem förbjöds i mitten av 1970-talet befälhavare att använda
>familjenamn. Sedan dess
>kallas Saddam Hussein al-Takriti bara Saddam Hussein. Regimen skapade också
>ett flertal
>elitstyrkor utanför armén. Varje sådant förband formades utifrån särskilda
>klaner/stammar,
>och deras lojalitet orienterades främst mot en särskild region. Fidayyin
>al-Saddam var takriti,
>Republikanska gardet dulaymi. Det fanns därför en konfliktpotential mellan
>militära enheter
>av olika tribal tillhörighet.
>
>Fram till 1996 tillhörde alla försvarsministrar al-Majid-klanen. Även
>kontrollen över partiets
>militära byrå och den nationella säkerhetsbyrån var reserverade för denna
>klan. Före USA:s
>invasion tillhörde mellan 35% och 85% av alla officerare på högre och
>mellannivå Saddams
>klan. Armén, partiet, militären och affärsvärlden hölls samman av
>äktenskapliga band och
>klanrelationer.
>
>Kriget mot Iran lämnade regimen i det närmaste bankrutt och oförmögen att
>distribuera
>välfärd till allierade stammar och klaner och förlorade därför kontrollen
>över flera av dem.
>Den centraliserade ekonomin var en av förutsättningarna för att hålla ihop
>detta tribala
>system. FN-embargot, och dess följdsystem ("mat mot olja") gav emellertid
>regimen på nytt
>möjlighet att distribuera välfärd till allierade klient-stammar. Det civila
>samhället
>underminerades systematiskt under Saddam Hussein och krossades definitivt
>under FNembargot.
>Under denna tid blev tribala strukturer allt centralare för att internt
>inom
>grupperna
>upprätthålla lag och ordning, sköta rättsskipningen och driva in skatter. I
>städerna hade det
>uppstått en medelklass som frigjort sig från den tribala förankringen. Men
>tribalismen blev nu
>åter central även för denna grupp, som i den nuvarande tribala
>rekonstruktionsprocessen
>måste välja tribal tillhörighet på verkliga eller fiktiva grunder. Det
>nuvarande av den
>amerikanska administrationen tillsatta "styrande rådet" är till exempel
>konstruerat genom
>kvotering på grund av sådana tillhörigheter.
>
>Även i kurdiska områden spelar tribala relationer en central roll och är
>sammankopplade med
>religiösa och politiska. Som nämnts ovan har tribala ledare traditionellt
>även varit shaykher
>för ordnar. KDP leds av familjen Barzani, som dessutom är shaykher för den
>sufiska
>Naqshbandi-orden. Det rivaliserande PUK leds av familjen Talabani, som inte
>är sufishaykher
>men kopplade till Qadiriyya-orden. Det finns också språkliga skillnader:
>Barzani
>dominerar i kurmanji-talande områden och Talabani i sorani-talande. De båda
>partierna har
>tidvis förenats i kampen mot Saddam Husseins regim, tidvis bekämpat
>varandra. Båda har
>hämtat stöd från Iran, och Barzani har i olika omgångar allierat sig med
>Saddam Hussein,
>senast 1996 då irakiska trupper hjälpte honom att jaga ut PUK från Erbil.
>KDP och PUK
>utmanas av några islamistiska partier. Det mest uppmärksammade är Ansar
>al-Islam som
>direkt efter 11 september 2001 av sin ärkefiende PUK pekades ut som knutet
>till al-Qaida, en
>anklagelse som den amerikanska regeringen gjorde till sin. Denna rörelse är
>en utbrytargrupp
>ur den Islamiska rörelsen i irakiska Kurdistan, (engelsk förkortning:
>IMIK).
>IMIK och
>kurdiska Hizbullah styrs av religiösa ledare med olika lokala anhängare som
>står i
>beroendeställning. De är därför rivaler till de sufi-shaykher som dominerar
>KDP och PUK.
>Den islamistiska ideologin, som gör anspråk på att vara en återgång till en
>ren och ursprunglig
>islam, är negativ mot sufism och folklig religiositet. - Både på kurdiskt
>och arabiskt område
>finns sammanslutningar mellan olika stammar.
>
>11
>
>Tribalism och resterna av Ba'th
>
>Attackerna mot amerikanska trupper tillskrivs ofta "Saddam-lojalister" och
>"
>Ba'thister". Vad
>detta egentligen är för grupper är osäkert. Ba'th-partiet blev under Saddam
>Husseins regim ett
>instrument för det tribala inflytandet. Det borde därför inte vara
>ideologisk övertygelse som
>driver motståndet från den sidan. Partiet var uppbyggt som ett kaderparti.
>Basen var cellen
>som bestod av ett tiotal medlemmar från samma kvarter eller
>organisationsavdelning. De
>samlades varje vecka för att informeras om riktlinjer uppifrån och
>informerade i sin tur chefen
>om iakttagelser. Cellerna i en stadsdel eller en fabrik utgjorde
>tillsammans
>en division, som i
>sin tur var en del av en sektion, och denna utgjorde en del av en gren som
>kunde täcka en
>större stad. På sektions- och grennivå fanns speciella polisiära instanser
>som kunde gripa
>misstänkta oberoende av det juridiska systemet. Ba'th var från början ett
>sekulärt socialistiskt
>parti. Det syriska moderpartiet grundades av den kristne araben Michel
>Aflaq, och det irakiska
>partiet hade i början många shi'itiska medlemmar. Den marginalisering av
>shi
>'iterna som
>följde berodde sannolikt mer på deras civila ställning än deras konfession.
>Under kriget mot
>Iran började Saddam Hussein emellertid allt mer betona den religiösa
>sunnitiska identiteten.
>Ba'th hade alltså en gammal cellstruktur att falla tillbaka på. Den något
>förvirrade
>rapporteringen om att attentaten utförs av Ba'thister eller sunni-radikaler
>(vilket logiskt sett
>borde utesluta varandra) kan förklaras med att den religiösa identiteten
>betonades alltmer mot
>slutet av regimen, och av de tribala relationernas betydelse.
>
>Ba'th-partiets sociala bas var den medelklass som var beroende av regimens
>fördelning av den
>välfärd som kom ur oljeinkomsterna. Det stora flertalet var medlemmar på
>gräsrotsnivå var
>utan några större uppgifter. Fackföreningar och professionella
>sammanslutningar var
>kopplade till partiet. För officerare var det obligatoriskt att vara
>medlemmar, och för högre
>tjänstemän och experter var det i praktiken nödvändigt för att inte hindras
>i karriären. Därför
>finns det risk att den avba'thifiering, som den amerikanska
>administrationen
>inlett, rensar ut
>ett stort antal experter och högre tjänstemännen, som skulle behövas för
>återuppbyggnaden av
>landet. Initiativet till denna avba'thifiering kommer från den gamla
>exil-irakiska oppositionen,
>som högst medvetet jämför denna process med avnazifieringen i Tyskland
>efter
>2:a
>världskriget. Denna del av oppositionen saknar till stor del förankring i
>Irak, och dess krav på
>avba'thifiering kan ses som ett led i intern maktkamp; ett försök att vinna
>inflytandet på
>bekostnad av de grupper som stannade kvar i landet under den förra regimen.
>Kriget mot Iran på 80-talet lämnade Irak i det närmaste bankrutt, och denna
>ekonomiska kris
>fördjupades under FN-embargot. Det blev därför nödvändigt för Ba'th-regimen
>att reformera
>sin ursprungliga planekonomi mot en mer marknadsmässig, med en viss
>avregulering och
>privatisering. Det växte fram en privat sektor, men som var beroende av Ba
>'th-partiet.
>Regimen använde statliga kontrakt och licenser för import och export för
>att
>belöna lojala
>affärsmän eller klaner/stammar. Smuggling och maffia-liknande kriminalitet
>var en integrerad
>del av ekonomin. Det borde vara ett primärt mål att få igång den irakiska
>ekonomin genom att
>upprätta en fungerande marknadsekonomi genom att göra upphandlingar hos
>inhemska
>företag. Den amerikanska administrationen har dock favoriserat amerikanska
>företag och
>dessutom hyrt in arbetskraft från Sydostasien. (Den amerikanska
>administrationen
>genomförde i september avregleringar av ekonomin som tillåter utländska
>företag att köpa
>upp 100 procent av irakiska företag och sätter skatten på import till 5
>procent, vilket anses
>bryta mot den fjärde Geneve-konventionen.) Den 20 augusti gick
>tryckeriarbetarna i Bagdad i
>strejk i protest mot att utbildningsministeriet hade kontrakterat utländska
>tryckerier för att
>trycka de nya irakiska läroböckerna.
>
>12
>
>Diskussionen om demokratisering
>
>Det finns farhågor att sekulära ledare hamnar utanför den politiska
>processen eftersom de
>saknar egen milis. Ahmed Chalabi och Iyad Allawi kompenserar detta med sin
>allians med
>världen största militära makt. De förespråkar allmänna val om tidigast två
>år. Efter alla år i
>exil saknar de politisk förankring i landet och försöker nu få tid att
>bygga
>upp en egen
>maktbas. Religiösa shi'itiska ledare kräver alltmer högljutt att valen ska
>hållas så snart som
>möjlig och innan en ny konstitution har skrivits. Ayatollah Sistani hävdade
>i en
>uppmärksammad fatwa i somras att den amerikanska ockupationsmakten inte har
>befogenhet
>att utse det råd som ska skriva den nya konstitutionen. Han krävde att det
>skulle hållas
>allmänna val innan konstitutionen skrivs och sedan en folkomröstning innan
>den träder i kraft.
>Det civila samhället underminerades konsekvent under Saddam Husseins regim
>och krossades
>definitivt under FN-embargot efter 1991, då befolkningen blev helt
>fokuserad
>på att överleva.
>Inom den shi'itiska strukturen finns de "religiösa lärocentra", hawzaer,
>som
>är centrerade
>kring en marja'. De troende shi'iterna betalar khums, "femtedels[skatt]",
>till den marja' som
>de följer, vilket innebär att varje marja' har en ekonomisk bas som han kan
>använda till
>studentstipendier, men även till att finansiera sjukhus, elektricitet osv.
>Efter Saddam har
>religiösa ledare på olika nivåer tagit initiativ till nya hawza-seminarier.
>De har således en
>ekonomisk bas för att skapa "stater i staten".
>
>Kvinnors ställning
>
>Ba'th-regimen gjorde åtminstone i början anspråk på att vara en sekulär och
>progressiv kraft.
>Kvinnor uppmuntrades att inte bära slöja och fick tillgång till högre
>utbildning. Familjelagen
>reformerades 1978 vilket gjorde kvinnor något mindre beroende av männen.
>Den
>stora
>majoriteten av kvinnor levde dock kvar i ett traditionellt patriarkalt
>system. 1981 lanserade
>regimen en kampanj där män som var gifta med irakiska kvinnor "av iranskt
>ursprung" fick
>betalt om de skilde sig från dem eller skickade dem till Iran. Ett led i
>återtribaliseringen var att
>"heder" 1990 på nytt erkändes som fömildrande omständighet vid mord på en
>kvinnlig
>släkting.
>
>Efter Saddam Husseins fall föll också det juridiska systemet samman.
>Nedanstående baseras
>på rapporteringen under sommaren 2003. Det har hävdats att situationen
>förbättrats något
>under hösten 2003.
>
>Kidnapping av kvinnor på öppen gata är ett nytt fenomen. Våldtagna kvinnor
>som väljer att
>göra en polisanmälan skickas runt mellan amerikanska soldater, irakisk
>polis
>och olika
>sjukhus (det krävs ett läkarintyg för att anmäla våldtäkt). Polisen
>tenderar
>att förringa våldtäkt
>med argumentet att kvinnor inte borde ge sig ut innan gatorna är säkra. Det
>juridiska
>systemets sammanbrott gör att de anmälningar som faktiskt upptags ofta
>försvinner mellan de
>olika instanserna. Avba'thifieringen av poliskåren har lett till att
>oerfarna poliser sätts på
>utredningsuppgifter som de inte kan sköta. Otryggheten på gatorna har lett
>till att kvinnor
>tvingats stanna i hemmen, och otryggheten anförs också som argument för att
>kvinnor inte ska
>delta i arbetslivet. När det juridiska systemet börjar fungerar igen
>återstår problemet med
>själva lagstiftningen, i den mån den inte ändras. Strafflagen friar en
>kidnappare helt om han
>gifter sig med offret, och en våldtäktsman får betydande strafflindring om
>han gör detsamma.
>Detta innebär att de våldtäktsoffer som anmäler övergreppet riskerar att
>familjerna kommer
>överens om äktenskap, för att därmed radera ut skammen och en framtida
>släktfejd. Det
>juridiska systemet är sekulärt, men shi'itiska religiösa ledare som Sistani
>och sunni13
>islamistiska ledare som Ahmad al-Kubaysi vill tillämpa någon form av
>islamisk lag. Muqtada
>as-Sadr och hans anhängare har fyllt det rättsliga tomrummet i de områden
>som de
>kontrollerar genom att upprätta familjedomstolar. Både sadrister och
>al-Badr-milisen har
>trakasserat kvinnor som inte bär slöja och i vissa fall kvinnor som arbetar
>utanför hemmet. En
>kommunistisk kvinnoorganisation, Organisationen för kvinnors frihet i Irak,
>har grundat
>Kvinnors Skydd i Irak, med syfte att försvara kvinnors rättigheter.
>
>Det rådande säkerhetsläget har gjort att familjer inte vågar släppa iväg
>flickor till skolorna
>utan eskort. Brittiska Rädda barnen fann i maj att närvaron var under 50
>procent. Den
>huvudsakliga orsaken till flickors frånvaro uppgavs vara rädsla för att bli
>utsatta för våld eller
>kidnapping. I juni hade emellertid närvaron ökat till 75 procent. Flickorna
>var dock
>fortfarande beroende av att manliga släktingar ställde upp som eskort. Även
>kvinnliga
>studenter hade problem att ta sig till universiteten. Man försökte lösa
>detta med bussar och
>bilpooler. Före kriget hade relativt många kvinnor framträdande akademiska
>positioner och
>hälften av studenterna var kvinnor. Fysisk säkerhet är en förutsättning för
>kvinnors tillgång
>till skolgång och högre utbildning.
>
>I juli hölls med amerikanskt och brittiskt stöd en nationell
>kvinnokonferens
>i Bagdad. Närvarande
>var 90 framträdande irakiska kvinnor och några kvinnliga diplomater från
>USA
>och
>Storbritannien. De deltagande kvinnor ville skapa "en kollektiv röst" som
>representerar Iraks
>halva befolkning. De skulle diskutera strategier för att få in kvinnor i
>regeringen. En kvinnlig
>medlem av Iraks styrande råd har klagat på att männen inte lyssnar på
>kvinnor. En turkmensk
>kvinna har börjat bära slöja på mötena. Man kan notera att en av de tre
>kvinnorna i det
>"styrande rådet" har mördats.
>
>Några avslutande reflektioner
>
>Den amerikanska administrationen förefaller förvånad över att man inte har
>bemötts med den
>tacksamhet som den hade förväntat sig från den befriade befolkningen. Det
>är
>antagligen
>fråga om olikheter i tolkningsmönstren som kommer till synes. Amerikaner
>och
>européer
>tenderar att tolka konflikter i ljuset av erfarenheterna från andra
>världskriget och det
>efterföljande kalla kriget. Man tänker i termer av stater och regeringar,
>och tenderar att bortse
>från att de viktiga aktörerna ofta nog inte har med stater och statliga
>institutioner att göra.
>Detta tar sig bland annat uttryck i de ständiga jämförelserna mellan Saddam
>Hussein och
>Hitler, och krigsmotståndarna med lord Chamberlain, och kravet efter kriget
>på
>avba'thifiering. I den muslimska världen hämtas gärna tolkningsmönstren i
>stället från
>korstågs- och kolonialtiden. George W. Bushs tal om ett korståg mot
>terrorismen etsade sig
>fast i muslimska opinioner. Föreställningen att de amerikanska trupperna
>inte är
>ockupationsstyrkor utan befriare påminner starkt om den brittiske generalen
>Maude som efter
>att hans trupper intagit Bagdad 1917 deklarerade att han kommit som en
>befriare från det
>turkiska förtrycket. I den muslimska världen förnimms den nuvarande
>situationen som en
>historisk upprepning. Man kan tycka att dessa föreställningar är felaktiga,
>men detta är
>uppfattningar som faktiskt finns och spelar roll för hur man tar ställning.
>Den nuvarande situationen och målsättningen att bygga upp ett civilt
>samhälle i Irak problematiseras
>av hur landet har styrts tidigare. Sedan den irakiska republiken
>etablerades
>har makt i
>landet knutits till ett fåtal personer. Staten som instrument för makt har
>av eliten betraktats
>som ett medel för att främja egna syften. Det har inte funnits folkligt
>deltagande i politiska
>processer. Konspirationer, personlig lojalitet, familjenätverk har varit
>grunden för relationer
>som sträckt sig från den absoluta makteliten ner till såväl lokala
>avdelningar av ba'thpartiet
>
>14
>
>som övriga styrande på lokal nivå. Oavsett hur den offentliga politiska
>retoriken formulerats
>kring arabisk identitet, socialism eller irakisk nationalitet har orden
>varit av ringa betydelse
>för den praktiska politik som utformats - en många gånger radikal retorik
>har snarare följts av
>en konservativ politik. En konsekvens har varit att fokus i maktelitens
>politik varit att stärka
>den egna positionen genom byggandet av nätverk baserade på religiös, etnisk
>eller tribal
>tillhörighet, och inte på ett generellt folkligt stöd. Dessutom har blicken
>konstant riktats mot
>dem som kan hota makten, det vill säga satsningar på armén har gjorts i
>syfte att trygga
>maktens bevarande. Våld, tvång och förföljelse har varit planerade delar av
>regimens politik
>gentemot opposition i alla former, men även som instrument för att skapa
>klientförhållanden
>mellan grupperingar bland irakier och maktens institutioner. I ett försök
>att tillfredsställa alla
>parter har medlemmarna i det tillfälliga styrande rådet tillsatts för att
>spegla den etniska och
>konfessionella strukturen i landet. Denna kvotering riskerar emellertid att
>sätta ett farligt
>prejudikat för framtiden genom att etnisk och religiös identitet gjorts
>till
>politisk ledprincip.
>Problemet är hur en sekulär demokratisk stat ska kunna utvecklas på sådana
>premisser.
>
>Det maktvakuum som uppstått efter ba'thregimens fall har gett aktivistiska
>grupper inom den
>shi'itiska kommuniteten en framträdande roll. Små privata arméer som
>mahdi-armén har tagit
>kontrollen över områden och tagit på sig rollen att garantera lag och
>ordning och ett minimum
>av social trygghet. Dessa grupper har även försökt framtvinga sin tolkning
>av islamisk moral
>genom att separera könen och tvinga kvinnor bära slöja. Om den nuvarande
>situationen
>utvecklas mot ett stärkande av religiöst, etniskt och tribalt konstruerade
>lojaliteter kommer
>sannolikt kvinnors ställning att försämras då dessa strukturer
>traditionellt
>inte inneburit en
>förbättrad livssituation för kvinnor.
>
>Rekommendation
>
>Nödvändigheten att bygga upp ett fungerande civilsamhälle torde framstå av
>ovanstående som
>uppenbar. Sådan verksamhet som överskrider klanlojaliteter och tribala
>strukturer borde
>prioriteras, till exempel kulturaktiviteter, kulturutbyte, utbildning på
>såväl primär, sekundär
>som universitetsnivå. Studentutbyte torde vara en fruktbart område. Det
>grundläggande
>problemet är att skapa en tillit till gemensamma institutioner, däribland
>ett valsystem, som
>inte är beroende av klanstrukturerna. En distribution av välfärd/social
>trygghet, som likaså blir
>oberoende av grupptillhörigheter, tribal eller religiös, skulle vara av
>helt
>avgörande betydelse
>för att skapa en lojalitet gentemot en offentlig sektor styrd genom ett
>demokratiskt system.
>En viktig målgrupp för bistånd borde vidare vara oberoende organisationer
>som ger kvinnor i
>svåra situationer, och kanske i konflikt med familjerna, husrum och
>juridisk
>rådgivning,
>liknande de centra för misshandlade kvinnor som finns i Marocko (till
>exempel al-Najda/SOS
>eller det EU-finansierade Nejma).
>
>15
>
>Bibliografi i urval
>
>Al-Khafaji, Isam, 2003: "Deux visions antagonistes de l'après-Saddam
>  Hussein", Le Monde
>Diplomatique, juni.
>Ghosh, Aparasim, 2003: "Terror at a Shrine", Time, September 8.
>Hafez, Kai & Birgit Schäbler (Hg.) 2003: Der Irak - Land zwischen krieg und
>Frieden.
>Palmyra, Heidelberg.
>Iraq's Shiites Under Occupation. 2003. International Crisis Group.
>Jabar Faleh A. 2002. Ayatollahs, Sufies and Idealogues. State, Religion and
>Social Movements
>in Iraq. Saqi Book. London.
>Luizard, Pierre-Jean, 2002: La question irakienne. Fayard, Paris.
>Nakash, Yitzhak, 2003: The Shi'is of Iraq. Princeton University Press,
>Princeton. (Second
>edition).
>Opening the Doors: Intellectual Life and Academic Conditions in Post-war
>Baghdad. A
>Report of the Iraqi Observatory 2003. (Keith Watenpaugh, Edouard Méténier,
>Jens Hanssen
>& Hala Fattah).
>Tripp, Charles 2002: A History of Iraq. Cambridge University Press,
>Cambridge. (Second
>edition).
>
>
>
>_______________________________________________
>Sent via the discussion list of the Campaign Against Sanctions on Iraq.
>To unsubscribe, visit
>http://lists.casi.org.uk/mailman/listinfo/casi-discuss
>To contact the list manager, email casi-discuss-admin@lists.casi.org.uk
>All postings are archived on CASI's website: http://www.casi.org.uk

_________________________________________________________________
It's fast, it's easy and it's free. Get MSN Messenger today!
http://www.msn.co.uk/messenger


_______________________________________________
Sent via the discussion list of the Campaign Against Sanctions on Iraq.
To unsubscribe, visit http://lists.casi.org.uk/mailman/listinfo/casi-discuss
To contact the list manager, email casi-discuss-admin@lists.casi.org.uk
All postings are archived on CASI's website: http://www.casi.org.uk